Jag är allmänt jävla trött på mitt liv just nu.

Det går bara ut på att göra bort sig och ta dumma beslut.

Jag vill att nån bryr sig, och om man ska vara så självisk att  man analyserar sitt egna beteende, så är jag som en liten skolflicka som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet.

Jag söker ständigt uppmärksamhet genom att hoppa ner för trappor och skada mig, jag lever för dagen och gör av med mer än jag äger.

Jag ska alltid vara bäst, störst och vackrast. Jag har en dålig vana att predika för folk om hur fucking awesome jag är och att jag älskar mitt liv.

Självpepp.

Jag är fan inte awesome någonstans.

Jag saknar mina föräldrar, men jag hatar dom också.

Jag försöker ta tag i det här men får ingen respons.

Skit samma.

Bara, skit samma.

Jag bryr mig inte längre!

(Men jag dör nog lite på insidan för varje dag som går.)